Att överleva dyslexi
jag fick en fråga, eller har fått en del frågor om detta ämnet nu och det är min dyslexi. Denna vita rutan har varit vit ett tag nu, jag har skrivit, suddad, skrivit och suddat men nu måste jag börja.
Jag har aldrig haft svårt med att läsa eller något med skolan när jag var yngre. Men detta kommer jag ihåg som om det var igår. Vi skulle ha högläsning och jag gick i 5an. Jag satt på min plats och när det blev min tur så blandade jag ihop alla orden, jag stammade, jag läste fel hela tiden och tillslut gick det inte. Nästa gång vi skulle ha högläsning så hände samma igen och tillslut satt jag i klassrummet och varenda gång tänkte jag "-snälla ta inte mig, inte mig" med händerna hårt pressade mellan mina lår, stel som en pinne var jag! Jag kommer ihåg när mina klasskompisar satt och läste upp hela gångertabellen utann några problem mendans jag inte ens fick fram svaret på 2 gånger 2.
Jag fick svårt för matten
I 6an började jag på en helt ny skola och med helt nya lärare och allt blev nytt för mig. Men jag tänkte inte på det gamla längre! Jag hade övat på att läsa och jag ändrade mina sätt att lära mig saker. Men så kommer vi till ett ämne som jag gråter blod till än idag varje dag efter skolan. På mattelektionerna så gjorde jag det jag skulle göra och min mattelärare tyckte jag var jätte duktig i matten, allt rullade på. En dag så ska vi ha vårt första matteprov, jag kommer in och sätter mig och gör provet! En vecka senare så får vi resultatet på vårt prov och när jag ser mitt reslutat så blir jag helt chockad. Jag hade 1 rätt på hela provet, allt brast! Jag ser min lärares kommentar "-